Men idag har det hänt något som är så mycket större än att partiet haft en "felaktig" uppfattning i en sakfråga. I dag har, enligt mig, en bit av demokratin dött, och det parti som jag varit en del av och som varit en del av mig i 25 år, har låtit det ske. För knappt ett år sedan valdes Håkan Juholt som partiledare av partikongressen. Det är så vi är vana vid att partiledaren utses. Vissa var inte nöjda med valet av partiledare. Det är inget nytt med det. Så har det säkert varit tidigare också. Det som är nytt är att man inte nöjt sig med demokratins sätt att hantera ett val, utan att dessa "partikamrater" har använt alla tillgängliga medel för att bekämpa partiledaren utanför demokratins spelregler.
Till sin hjälp har man haft massmedia. Det är bara att gratulera Sveriges nya makthavare Lena Mellin och Niklas Svensson m.fl. Jag vet att många tycker att det är enkelt och billigt att lägga skuld på massmedia, det är ju deras uppgift att granska politiker och makthavare. Problemet är att det var länge sen media objektivt granskade. Det var länge sen man följde den politiska dagordningen, idag sätter man den politiska dagordningen. Det var länge sen man rapporterade för att låta allmänheten själv ta ställning, idag vill man påverka allmänheten, och styra dem. Objektiviteten slängdes ut från redaktionerna för länge sen. Idag är det mer intressant att intervjua en journalistkollega om politiken, än att intervjua en politiker. Men vem granskar massmedia? Min uppfattning är att det inte längre är medlemmarna i det socialdemokratiska partiet som utser partiledare - det är massmedia.
Mot bakgrund av det här har jag beslutat mig för att lämna partiet. Tanken med ett medlemskap är ju att man ska kunna påverka, men det står nu uppenbart och klart för mig att jag inte längre som medlem kan påverka. Partiets medlemmar äger inte längre frågan om vem som ska leda partiet. Det gör Lena Mellin, Niklas Svensson och deras kollegor. I det läget finns det helt enkelt ingen mening med att vara medlem. Vill jag påverka socialdemokratiska partiet gör jag bäst i att satsa på en journalistkarriär, eller karriär som PR-nisse. De verkar ha stor framgång.
Jag har svårt att identifiera mig med ett parti där ledande företrädare hejat på denna utveckling i hopp om att själva förbättra sina positioner. Dessa företrädare säger idag att det är viktigt att vi sluter upp bakom den nya partiledaren, men borde inte det gällt även för dem under det senaste året?
Jag har också svårt att identifiera mig med ett parti där ingen partiledare kommer lyckas som inte gillas av kapitalet som äger media. Den kandidat som kapitalet/media till slut kommer låta styra det socialdemokratiska partiet kommer jag sannolikt också att ha svårt att identifiera mig med.
Jag hoppas inte att det här blir mitt avsked till partiet utan ett "på återseende". Jag hoppas få uppleva den dagen då jag med stolthet kan säga att jag ansöker om medlemskap igen. Men först måste partiet ta tillbaka den demokratiska processen och börja odla en kultur där det är naturligare att respektera partikongressen än att driva igenom sin vilja utanför demokratins spelregler efter kongressen. En kultur där man respekterar varandra som partikamrater vore väl också värt att önska.
Jag avslutar med några ord från Håkans avskedstal idag "Jag är född socialdemokrat och kommer att dö som socialdemokrat".
